Litija

Nar jag efter ca en halvtimme hoppade av taget i Litija behovde jag bara ga runt stationsbyggnaden innan jag kunde skymta huset!

Det lag dar sa fridfult intill floden och sag precis ut som jag mins det.

Litija, sa fruktansvart jobbigt att ta sig igenom pa cykel och samtidigt sa fruktansvart vackert.

Och visst var det hemma! Urs ocksa!

All aktivitet i och runt huset avslutades tvart. Visst kande de igen mig! Ana och Stefan forsvan och kvar pa verandan blav jag tillsammans med en byggarbetare och ett gang kattungar, som Vilse var lite rad for... :)

Alskade Urs!


Han blev galet glad for alla sina grejer och sprang omkring som en dare med dem i tradgarden.

Sen samlade han ihop alla grejerna och la sig fornojt och tuggade i sig tuggbenet. :) Det var harligt att se honom sa glad.

Jag blev erbjuden att lana duschen och nar jag kom ut en stund senare forstod jag vad Ana hade haft for sig den senaste stunden... Wow.

Jag var i Litija i hela resterande dagen. Det var fantastiskt kul att sitta runt det lilla plastbordet igen, precis som forra sommaren, med det Slovensk-engelska lexikonet for att forsoka forsta varandra.

En stunds mysigt solande pa grasmattan var bara pricken over I-et.

Det kandes valdigt sorgligt att lamna Ana och Stefan nar kvallen kom. Jag tvivlar pa att jag nagon gang kommer att traffa dem igen. Nu har jag iaf fatt deras adress och jag har lovat att skicka ett brev med ett par kort som jag tog pa oss tillsammans. Jag kommer sakna dem!