Paris

Ska jag vara arlig sa har jag faktiskt inte sa mycket att skriva om Paris. Dar kande jag mig, efter nastan tva veckors resande pa egen hand, for forsta gangen riktigt ensam.

Tidigare hade jag alltid sett till att kontakta folk i den staden jag skulle aka till innan och dessutom haft en massa tur med att springa pa en folk pa stan, stationer och tag. Jag hade traffat sa mycket manniskor i Prag och dessutom hade jag ju Stan med mig nar jag forst kom till Paris, sa jag tankte inte ens pa det dar med att forsoka hitta nagon att umgas med efter att han hade akt.


Pa vandrarhemmet dar Stan och jag sov forsta natten kunde jag inte stanna kvar. Killen som jobbade dar hade gjort ett undantag nar han lat Vilse komma in och nu hade han blivit tillsagd av chefen. Jag fick alltsa ge mig ivag och leta nytt stalle att bo pa, vilket tog nastan halva dagen. Tillslut hittade jag dock ett jattebra stalle precis Gare de Lyon, Blur Planet Hostel, dar vi fick bo. Det enda trakiga med stallet var att det var helt dott, i alla fall de tidfpunkter jag var dar. Sa hur desperat jag an var pa att hitta nagon att umgas med sa fick jag utforska Paris ensam. Eller ja, tillsammans med Vilsen forstass.


Forst at vi en trevlig maltid tillsammans i en fin park.


Sen forsokte jag roa mig med att vara sadar turistig. Sa vi tog metron runt i stan och fotade en massa sevardigheter.









Efter en massa tjat fick Vilse valja en souvenir. Han valde ett liten eiffeltorn i guld att hanga i sitt halsband. Darav fick vi plocka fram finhalsbandet eftersom tornet inte alls gick ihop med det gula halsbandet.



Hur som helst, trots ensamheten var det ganska fridfullt att strosa okring i Paris i tva dagar. Titta pa byggnader, ga pa marknader och handla smasaker, sitta pa fik ochtitta pa manniskor. Jag fick verkligen chans att varva ner.